linneeaosv.blogg.se

om att se någon tyna bort. om att se ryggen bli allt kurvigare då musklerna inte längre orkar bära upp den sjuka kroppen. om att laga mat ingen åt. om att hoppas, hoppas som fan. om att man skulle kunna döda för att göra någon frisk. om sena nätter. om oro och skräck. om att ta hand om ett helt hus, en tomt och en bil. om sömnlösa nätter, av tårar mot kalla kinder. om många timmar i depprimerande sjukhussalar. om doktorer och mediciner. om hoppet. om behandlingar som inte funkar. om strålning. det blir inte bättre. de blir fan inte de. minns jag att jag tänkte ibland. om att se fienden i vitögat, om att möta den på ett öppet fällt, och sedan förlora. om att se någon man älskar mest av allt bli besegrad efter år av kämpan. om att få ett telefonsamtal 5 på morgonen som förändrade allt. om att komma hem till vårt hus och han inte va där. om att gå på begravning, om att vara så jävla ledsen. om all jävla sorg och saknad. om att hata cancer så jävla mycket. fan

Om att sår läker med tiden. Tiden läker alla sår. Ja, så säger dom som inte har några blödande sår med koagulations problem. För de är de lätt att säga att de blir bättre med tiden. Jag gläds åt er, ni lär inte ha mycket som tynger er. För tiden kan dra åt helvete. Långt åt helvete. Vill krossa alla klokor, hoppa på dyra Michael Kors klockor så dom spricker och aldrig mer går att använda.

Djupa sår slutar aldrig blöda, inte på många många år. De försvinner aldrig. Såren blir till ärr så småningom. Ärr som ständigt påminner och stör. Ärr som du hatar och vill ta bort. Om jag hade ett ärr i ansiktet skulle jag förmodligen kanske tagit bort de via ett kirurgisktingrepp, vad vet jag. Men mina ärr, mina osynliga ärr finns förevigt och försvinner aldrig.

Man lär sig att leva med sina blödande sår. Ibland är de mer infekterade, andra gånger blöder de extremt, andra gånger detta ärr jag tidigare nämnde.  Ingen dag med ett blödande sår är den andra lik. Det kanske skulle vara skönare om man visste att de blödde vissa dagar, och andra dagar läkte de fint. Men livet är inte tyvärr så förbestämt. Men tacka gud för de, vad tråkigt de hade varit då, om man ser livet ur en positiv vinkel, vilket jag oftast gör.

Det jag vill komma fram till genom att skriva detta är att jag blir så frustrerad när man slänger ur sig de klyschiga uttrycket ”tiden läker alla sår”. Tiden läker inga sår, de läker nog aldrig, tiden lär dig leva med ständig värk, smärta, ilska, vrede, sorg. Det är de tiden gör. 

Det finns oftast en förklaring bakom dåligt handlande. Jag är ganska bra på att sätta mig in i andra och förstå. Ibland är de enklare att förstå andra än vad det är att förstå sig själv. Jag vet att jag reagerar konstigt på vissa saker, men de har ofta grundläggande fakta. Man ska nog inte döma allt utifrån vad ögat ser. Lite tisdagstankar. 

Idag så köpte jag lunch på SportKöket vid friskis. Hela restaurangen påminde så mycket om min pappa. Jag vet inte om han varit där någon gång. Men han skulle tyckt om de. Jag var så nära på att ta upp min telefon och fråga om han också ville ha en låda mat. Vi kunde ha ätit tillsammans för han skulle förmodligen haft lunch precis då. Jag hade tagit bilen och parkerat vid svartån, gått några hundra meter till hans jobb. Tagit hissen upp till honom och pratat om allt mellan himmel och jord. Som vi alltid gjorde.

 När jag skriver de här lyssnar jag på Spotify-listan som heter The River. Listans namn förklaras av den första låten i listan, som heter just The River, Bruce Springsteen. Pappas mål var att bli frisk, att se Bruce på Friends arena i maj med en god vän. Jag skulle kolla upp om de fanns handikappplatser, eventuellt kika om de gick att byta ståplatsen mot en sitt. Jag tog på mig de uppdraget. Jag hann inte så långt. För han kom aldrig dit. De gör så jävla ont i mitt hjärta att veta att han inte klarade sig dit. De byts låt efter att den senaste nåt sitt slut. Listan gjordes i samband med begravningen. Vi satt en kväll jag, min bror och mamma. Vi grät, kollade på kort, grät, pratade minnen, grät mera. Konstigt nog var det en fin kväll. Vi ägnade den åt honom, varje tänkande tanke tänktes på honom. Vilken konstig mening. Men ni förstår vad jag menar. Nästa låt i listan är Jag Reser Mig Igen. Ni vet han knäppskallen som var med i melodifestivalen? Thorsten Flink heter han. Den låten symboliserar min pappa väldigt mycket. Han reste sig alltid. Jag minns en gång då han i sin säng på infektionsavdelningen knöt näven och sa med sin hesa och ansträngda röst ”jag kommer resa mig igen, precis som Thorsten gjorde”. Sen log han sitt fina lite snea leende. Vi log tillbaka. Man ler alltid om de finns hopp. Och hopp fanns de i den gubben. Hoppet finns nog kvar än, även fast kroppen för 7 månader sedan gav upp. Alla låtar i lisan speglar honom, de relaterar till hur han var som person. What A Wonderful World är låt nummer 3. Just nu är livet inte allt för underbart. Saknaden svider mer och mer. De gör ondare nu än i somras. De kanske är naturligt. Jag vet inte. 

Min bleka kind är svart av smink
Hör hela huset sova tungt
Finns inget jag behöver som är någon annanstans
Jag skulle kunna dö nu, med kinden mot din hals
Jag reser mig ur våran säng, lämnar dig sovande min vän
Jag smyger över golvet, ser solen stiga upp
I samma stund så vet jag att allting har ett slut

Allt är för bra nu
Går runt i t-shirt och är trött
Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar
Blundar tills jag skymtar lyckan och jag vet att allt är för bra nu
Allt är bra nu

Festen har dött för längesen
Soffan har blivit till en säng
Jag lånar någons stövlar i storlek 45
Går ut genom dörren och där är sommaren
I gräset sover någon än, ser ganska obekvämt ut men
Jag knäpper några bilder och skrattar för mig själv
I samma stund så vet jag att allting har ett slut

Allt är för bra nu
Går runt i t-shirt och är trött
Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar
Blundar tills jag skymtar lyckan och jag vet att allt är för bra nu
Allt är bra nu

Allt är för bra nu
Går runt i t-shirt och är trött
Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar
Blundar tills jag skymtar lyckan

Allt är för bra nu
Går runt i t-shirt och är trött
Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar
Blundar tills jag skymtar lyckan och jag vet
Allt är för bra nu
Allt är bra nu

för om man umgås hen som inte vet utan ser mig på de sättet jag villl att ni ska se mig på för då fångas jag bland nyfikenhet, åh jag känner ju inte dig de gör de hela roligt och jag flackar med tankarna långt långt bort du räddar mig från att drunkna när jag mår som sämst. vart är du när jag behöver dig. du finns inte och jag kanske måste ta fram någon som dig, men neeeej skriker halva jag, då måste klara detta själv. de som inte dödar de härdar, brukar mamma säga. men hjärtat skriiiiker efter närhet och kärlek. krama mig. krama mig åtminstone.