linneeaosv.blogg.se

Om att sår läker med tiden. Tiden läker alla sår. Ja, så säger dom som inte har några blödande sår med koagulations problem. För de är de lätt att säga att de blir bättre med tiden. Jag gläds åt er, ni lär inte ha mycket som tynger er. För tiden kan dra åt helvete. Långt åt helvete. Vill krossa alla klokor, hoppa på dyra Michael Kors klockor så dom spricker och aldrig mer går att använda.

Djupa sår slutar aldrig blöda, inte på många många år. De försvinner aldrig. Såren blir till ärr så småningom. Ärr som ständigt påminner och stör. Ärr som du hatar och vill ta bort. Om jag hade ett ärr i ansiktet skulle jag förmodligen kanske tagit bort de via ett kirurgisktingrepp, vad vet jag. Men mina ärr, mina osynliga ärr finns förevigt och försvinner aldrig.

Man lär sig att leva med sina blödande sår. Ibland är de mer infekterade, andra gånger blöder de extremt, andra gånger detta ärr jag tidigare nämnde.  Ingen dag med ett blödande sår är den andra lik. Det kanske skulle vara skönare om man visste att de blödde vissa dagar, och andra dagar läkte de fint. Men livet är inte tyvärr så förbestämt. Men tacka gud för de, vad tråkigt de hade varit då, om man ser livet ur en positiv vinkel, vilket jag oftast gör.

Det jag vill komma fram till genom att skriva detta är att jag blir så frustrerad när man slänger ur sig de klyschiga uttrycket ”tiden läker alla sår”. Tiden läker inga sår, de läker nog aldrig, tiden lär dig leva med ständig värk, smärta, ilska, vrede, sorg. Det är de tiden gör.