We went down to the river, and in the river we dive
Kategori: Allmänt
Idag så köpte jag lunch på SportKöket vid friskis. Hela restaurangen påminde så mycket om min pappa. Jag vet inte om han varit där någon gång. Men han skulle tyckt om de. Jag var så nära på att ta upp min telefon och fråga om han också ville ha en låda mat. Vi kunde ha ätit tillsammans för han skulle förmodligen haft lunch precis då. Jag hade tagit bilen och parkerat vid svartån, gått några hundra meter till hans jobb. Tagit hissen upp till honom och pratat om allt mellan himmel och jord. Som vi alltid gjorde.
När jag skriver de här lyssnar jag på Spotify-listan som heter The River. Listans namn förklaras av den första låten i listan, som heter just The River, Bruce Springsteen. Pappas mål var att bli frisk, att se Bruce på Friends arena i maj med en god vän. Jag skulle kolla upp om de fanns handikappplatser, eventuellt kika om de gick att byta ståplatsen mot en sitt. Jag tog på mig de uppdraget. Jag hann inte så långt. För han kom aldrig dit. De gör så jävla ont i mitt hjärta att veta att han inte klarade sig dit. De byts låt efter att den senaste nåt sitt slut. Listan gjordes i samband med begravningen. Vi satt en kväll jag, min bror och mamma. Vi grät, kollade på kort, grät, pratade minnen, grät mera. Konstigt nog var det en fin kväll. Vi ägnade den åt honom, varje tänkande tanke tänktes på honom. Vilken konstig mening. Men ni förstår vad jag menar. Nästa låt i listan är Jag Reser Mig Igen. Ni vet han knäppskallen som var med i melodifestivalen? Thorsten Flink heter han. Den låten symboliserar min pappa väldigt mycket. Han reste sig alltid. Jag minns en gång då han i sin säng på infektionsavdelningen knöt näven och sa med sin hesa och ansträngda röst ”jag kommer resa mig igen, precis som Thorsten gjorde”. Sen log han sitt fina lite snea leende. Vi log tillbaka. Man ler alltid om de finns hopp. Och hopp fanns de i den gubben. Hoppet finns nog kvar än, även fast kroppen för 7 månader sedan gav upp. Alla låtar i lisan speglar honom, de relaterar till hur han var som person. What A Wonderful World är låt nummer 3. Just nu är livet inte allt för underbart. Saknaden svider mer och mer. De gör ondare nu än i somras. De kanske är naturligt. Jag vet inte.