linneeaosv.blogg.se

Jag vill jag vill jag vill, jag vill känna. Men det känns inte. De finns inget där. För jag tror vi är så rädda för att känna fel att vi avstår för att känna. Har man en gång blivit sårad så finns den där besvikelsen kvar så länge man lever.  Den där rädslan som finns över att bli lämnad ensam. Vi strävar efter den kärlek som lämnat oss. Det är oftast inte själva personen vi saknar. Utan kärleken. Vi är kvar och längtar, klamrar oss fast vi det förflutna i hopp om något nytt. Vi hoppas och vi drömmer. Tills den dagen vi öppnar upp oss och blickar ut över kanten. För så fort vi upplever denna lycka och känslan av att vara kär ändras kärleken. Samma kärlek, på olika vis. Samma melodi men olika rader. För kanske finns kärleken där hela tiden, kanske skiftar den bara form.