måste.överleva
Kategori: Allmänt
För alla frågar hur de ska bete sig. Hur fan ska jag veta hur andra ska bete sig när jag själv inte har någon aning om hur jag ska bete mig? Jag märker hur andra förändrar sig när jag är i deras närhet. Ibland känns det som att man skriker så högt man bara kan, alla ser men ingen lyssnar. Jag vet att alla lyssnar, men omedvetet känns det så. Man kan inte säga att man förstår, för de är ingen som förstår, ingen förstår mina känslor. De kanske svider mest. Att de jag känner är de ingen annan som upplever. Ibland blir jag arg när andra inte sörjer samtidigt som jag. Jag vet att man inte sörjer alla 24 timmarna om dygnet genom att gråta. Jag vet också att man ska ta vara på de ljuspunkter som ibland kommer. Men de känns för jävligt när andras ljuspunkter inte timar in med mina ljuspunkter. Den frustationen finns de inga ord för. Ibland blir jag arg på mig själv när jag inte gråter, jag liksom beskyller mig själv. Ibland plågar jag mig själv till gråt, för att jag känner mig dum när jag inte sörjer genom att gråta. De är hemsk, men jag gör så. Ibland går jag till huset, åh mitt älskade barndomshus, där jag vuxit upp och blivit den jag är idag, ibland går jag dit och upplever allt igen. Men de gör så ont att vara där, de är så tyst och ensamt. De gör så jävla ont.