vart du än är, kom fram
Kategori: Allmänt
Jag tänker ofta vart Pappa är. Ser han allt jag gör, blir han arg när jag gör något han brukade bli arg för? Ser han att jag gråter? Vet han ens varför? Vart är du någonstans?
Jag vet att du skulle varit så stolt över mig, och ja, jag är faktiskt stolt över mig själv. Jag har kämpat med skolan även fast jag velat ge upp så många gånger. På torsdag har jag mitt sista prov, det sista jobbiga provet i hela mitt liv. Jag ber till dig pappsen, hjälp mig, gör så jag klarar de. För om du lämnat oss här, kan du åtminstone hjälpa mig på torsdag!
Jag är ofta arg nu förtiden. Förlåt om jag betett mig dåligt mot någon av er. Jag vet inte riktigt vart all ilska kommer ifrån, förmodligen på döden. Blir så jävla arg för jag är så hjälplös, för jag inget kunde göra, för jag lät honom försvinna, för att han hade cancer, för att cancer drabbade honom. SÅ JÄVLA ARG ATT MIN PAPPA ÄR DÖD. De är jag arg för. Jag blir så arg och ledsen när de kommer familjer och handlar på ICA när jag jobbar och ropar efter pappa, frågar pappa om de får köpa godis. De hugger i mig. Poff, ett skott i nacken. JAG JOBBAR HALLÅ??? Låt mig vara dumma känslor. Men de är just de som är mest förtvivlande, man kan inte kontrollera när han kikar fram. När han lutar sig över min axel lite längre än vanligt och de känns som att han ska ringa när som helst. Jag kan inte rå för när jag blir ledsen, och de är så jävla jobbigt.